det va då och nu är nu, an berättelse om mig
Hej hej igen.
Lunchrast, najs.
Men vet inte vad jag tycker om mina nya vardag. Är så van vid att ha stök och bus runt omkring mig. Nu när bara ett barn är hemma är det mycket lugnare än vanligt.
Fick en dag helt själv hemma nu i veckan då jag kunde jobba i lugn och ro hela dagen och det gick så fort. Poff! så var det dags att hämta småisarna.
Men så lär det ju inte förbli. Så fort jag kommer in i mitt nya jobb och man har vant sig vid den nya vardagen kommer nog dagarna bli långa, ensamma och lite trista även fast man har arbete att göra hela dagen. Det som är nackdelen med att jobba hemma, man blir väldigt ensam.
Men det har en hel del fördelar också. Man kan gå upp senar, så man får 1 1/2 timmes mer skönhets sömn (och det behövs, tro mig) jag behöver inte ha småisarna på förskolan från 06-18:30 för att kunna jobba heldag, och jag kan ha mjukisbrallor på och det är ju skönt.
Men jag har en känsla över att jag kommer tröttna vid tystnaden ganska fort och nästan längta tillbaka till dagar av lek, bus och koas.
Tanken är ju dock att jag förr eller senare ska börja göra lite andra saker än bara administrativt snart, och då kommer jag antagligen få jobba några timmar på plats och några timmar hemma i veckan, då kanske man inte tröttnar på samma sätt. men vad vet ja, vi får se vad som händer.
Det som är trevlit med att börja nytt och gå vidare är ju att man utvecklas, lär sig nya saker och får nya kunskaper om saker jag inte kunnat så mycket om innan och det är ju spänannde och kul.
Jag gillar förändring, även fast den ibland kan kännas skrämmande så brukar dom ofta ha något gott mrd sig i slutet ändå.
Det jag inte är så nöjd med är väl åldrandets förändringar. Jag gillar inte att inte kunna äta vad jag vill utan att gå upp i vikt eller att de fina linjerna blir djupare och djupare, snart kommer man se ut som ett russin och det är jag inte alls bekväm med. Jag är orolig över att jag kommer hamna i en sån där ålderskris.
Jag har förstått att jag måste börja träna. Nu bor jag ju rätt långt från ett gym men får kanske köra med hjälp av tv eller youtube eller nått något bra träningspass, kanske investera i nån träningsmaskin, ut och jogga lite eller nått liknande. Har lite svårt att hitta motivationen bara. Så fort jag står framför spegeln får jag massa motivation men den slutliga pushen finns inte riktigt och för att vara riktigt ärlig så kommer jag på massor av bra bortförklaringar som att ''tiden inte finns'' och att ''jag är nog lite sjuk änsä''.
Hur hittar jag motivationen? och sen hur gör jag för att behålla den?
någon som har något bra tips?
Jag var faktsikt väldigt noga med mig själv förr, va ute och sprang mycket, gick stundvis på gym och fixade iordning mig ordentligt. Men sen jag fått barn har jag nog mest låtit det mesta förfalla...lite.
Skulle behöbva göra en riktig typ helkropps b
ehandling för att liksom återställa grunden så att jag får lite mer motivation att hålla kvar det, typ som när man just vart hos frisören, dom näst kommande veckorna är man jättenoga med att fixa frillan men sen långsamt blir det mindreoch mindre viktigt och sen slänger man upp håret i toffs och så får det vara så tills nästa frisörbesök och det är inte ofta det blir av att gå till frissan. Men ska försöka ändra lite på det nu när jag börjar arbeta igen och får in mer pengar. Snart mina vänner, snart ska jag ta mig till frissan igen.
Jag slänger in en bild på mig på den tiden då jag brydde mig om mig själv.
löshår och smink. Skulle inte vilja ha löshår igen men bilden även fast den är av rätt dålig kvalite får mig ändå att tänka på den tiden jag fixade iordning mig och trivdes med mig själv mer än jag gör nu.