Otur, oflyt och ovänner
Då var kvällen återigen här och det välkomnas, är helt slut efter denna dag och irriterad och sur.
Har haft sånt oflyt på senaste, känns som om jag låste haft sönder minst 4 speglar.
Känns som hela världen är emot mig, försöker lösa problem, sträcker ut en hand men får ingen som vill ta den.
Varför är det så att man kommer in i perioder i livet då allt bara inte går? Eller tvärtom, när allt bara flyter på och man glider fram som kung.
Jag satt och funderade på det och rent logiskt borde det ju bero på en själv, jag är ju uppenbarligen inne i en lätt irriterad fas i mitt liv just nu. Men även självkänslan är kaputt och just i denna pandemi är det lite svårt att få den boostad då man
helst ska hålla avstånd och träffa så få som möjligt.
Är det så att kombon av mitt mående på insidan för tillfället målar av sig på min omgivning även fast jag försöker dölja det så bra jag kan?
Jag tror att det har en del i det men inte allt.
Som att S blivit avskriven som patient på hud och allergi mottagningen hon gått på i 2år utan någon som helt info till oss vårdnadshavare, det är ju inte mitt måendes fel, eller att diskmaskinen helt plötsligt slutade fungera eller att jag aldrig vinner
miljoner på trav.
Känns liksom som jag fått en förbannelse över mig och nu är frågan, hur blir jag av med den? Någon som vet?
Det är tur åtminstone att man har sin fina familj i sådana tider för dom kan i alla fall pigga upp en stundvis. Älskar dom
